De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Tredje timmen
Från 19 till 20 †

Den lagliga måltiden

Förberedelse före varje timme

Jesus, Du har redan anlänt till övre rummet med Dina älskade lärjungar och satt ner vid bordet med dem. Vilken nåd, vilket vänlighet uttrycker inte hela Din person när Du förbereder Dig att njuta av jordisk mat för sista gången! Allt om Dig är Kärlek. Du försonar inte bara synderna i munnen utan be om välsignelse över maten. Jesus, mitt liv! Ditt milda blik tycks söka lärjungarnas hjärtan. Även just nu när Du tar mat, bedrövas ditt hjärta av tanken att Dina apostlar, som är så kära för Dig, fortfarande är svaga och instabila. Du tänker särskilt på den otrogne Judas, som redan har en fot i helvetet, och i djupet av ditt hjärta talar du med melankoli:

"Vad hjälper Mitt blod som jag utgjuter? Se en själ som, berikad av Mig med så många välgöranden, fortfarande förgås!" Med dina ögon strålade ljus och kärlek ser Du på honom som om Du ville få honom att förstå det stora ont han vill införa sig själv. Men Din oändliga kärlek låter Dig utstå denna smärta. Du avslöjar inte ens den för Dina lärjungar. När Du bedrövas av Judas, fylls ditt hjärta med glädje när Du ser Din gunstling John till vänster om Dig. Eftersom Du inte längre kan hålla in Din kärlek, drar Du honom mildt till Dig och låter hans huvud vila mot Ditt hjärta för att ge honom en smak av paradisets glädjer. De två lärjungarna representerar de förkastade och de utvalda: den förkastade i Judas, som redan känner helvetet i sitt hjärta, den utvalde i John, som vilar saligt på Din bröst.

Min söt goda! Jag närmar mig också Dig och med Din gunstling vill jag vilja lägga min tröttade huvud mot Ditt älskvärda hjärta och be Dig: Låt även mig smaka paradisets glädjer här på jorden, så att jorden inte längre är jord för mig utan himmel, och låt mig bli berusad av de sötmäliga harmonierna som ljuder i Ditt hjärta. Men i den melodiska ljudet av dessa gudomliga harmonier inser jag att många hjärtan slår med smärta. Det är för de förlorade själarna. O Jesus, låt inte själar gå förlorade. Låt Din hjärtats slag sammanflöda med deras och låt dem känna pulserna av ett himmelskt liv, som det var fallet med Din älskade lärjunge John. Lockad av sötan och smaken av Din kärlek, må de alla ge sig åt Dig.

Min Jesus! När jag vilar i Ditt Hjärta, giv mig också den mat Du gav apostlarna: livets bröd, Brödet av Guds Ord, Brödet av Guds Vilja. O neka det inte åt mig, som Du själv så ivrigt önskar ge, så att Ditt liv kan formas i mig.¹

Min största godhet! När jag är så nära Dig ser jag att maten Du njuter av i enighet med Dina älskade lärjungar är ett lam. Detta lam är ett symbol. Liksom det inte finns något livsblod kvar i den genom eldens kraft, måste även Du, Guds mystiska Lam, förtäras genom kärlekens kraft. Inget droppe av Ditt blod kommer att återstå åt Dig, eftersom Du utöser det av kärlek till oss.

Således, min Jesus, gör Du ingenting som inte levande framställer Din smärtsamma lidande, vilket Du ständigt har närvarande i Ditt ande, i Ditt hjärta och i allt. Från detta drar jag läxan att Du aldrig kommer att neka mig maten av Din kärlek om jag håller minnet av Ditt lidande närvarande i min sinnesverksamhet och mitt hjärta. Hur tacksam är jag, o Jesus! Inget handling går ut från Dig som inte skulle göra mig närvarande för Dig och inte sträva att visa mig en särskild nåd. Därför ber jag Dig om att Ditt lidande alltid ska vara i min ande, i mitt hjärta, i mina blickar, i mina steg, i mina smärtor, så att jag alltid kan finna Dig närvarande för mig varje gång jag rör mig och rörelse, inre eller yttre. Men bevilja mig också nåden att aldrig glömma vad Du gjort och lidit för mig. Må denna nåd vara kompassnålen som drar till sig hela mitt väsen, draga mig in i Dig och aldrig låta mig lämna Dig igen.

Reflektioner och övningar

av St. Fr. Annibale Di Francia

Innan vi tar mat, låt oss förena våra avsikter med dem av vår älskade och gode Jesus, genom att föreställa oss ha Jesu mun i vår mun, och röra vår tunga och kinder tillsammans med Hans. Genom detta kommer vi inte bara dra in livet av Jesus Kristus till oss själva, utan också enas med Honom för att ge Fadern fullständig ära, lov, kärlek, tacksamhet och botgöring som skapelserna skyldiga är, och vilka den gode Jesus själv erbjöd i handlingen av matintag. Låt oss även föreställa oss vara vid bordet nära Jesus Kristus, nu se på Honom, nu be Honom att dela en bit med oss, nu kyssa kanteln av Hans mantel, nu betrakta rörelserna av Hans läppar och av Hans himmelska ögon, nu märka den plötsliga fördunklingen av Hans mest älskade ansikte när Han ser så mycket människlig otacksamhet!

Liksom kärleksfulla Jesus talade om Sin lidande under måltiden, ska vi vid matintag göra några reflektioner över hur vi meditera Passionsstunderna. Änglarna hänger på våra ord för att samla vår bön, vår botgöring och ta dem framför Fadern för att på något sätt mildra den rättmätiga ilskan för de många kränkningar som skapelserna fått—liksom de gjorde när Jesus var på jorden. Och när vi ber, kan vi säga att änglarna blev glada; att vi har varit insamlade och respektfulla, så att de kunde gladlyfta våra böner till himlen, liksom de bar dem av vår Jesus? Eller förblev de snarare ledsna?

När den lidande Jesus tog mat, blev han förtrollad av synen på Judas' förlust; och i Judas såg han alla de själar som skulle gå förlorade. Och eftersom förlusten av själar är hans största smärta, kunde han inte hålla sig tillbaka, utan drog John till sig själv för att finna linder. På samma sätt ska vi alltid stå nära Honom likt John, medkännande Hans smärtor, lindrande dem och givande Han vila i vårt hjärta. Vi ska göra hans smärta till vår egen, identifiera oss själva med Honom för att känna hjärtslagen av det gudomliga hjärtat, som är genomboret av själarnas förlust. Och vi ska ge Honom våra egna hjärtslag för att ta bort dessa genomborringar; och i stället för dessa genomborringar ska vi sätta de själar som vill gå förlorade, så att de kan omvändas och bli räddade.

Varje hjärtslag av Jesu Hjärta är ett “Jag älskar dig” som skallrar i alla varelsernas hjärtslag, viljande innesluta dem alla i sitt Hjärta för att få deras hjärtslag tillbaka. Men den älskande Jesus får det inte från många, och därför blir hans hjärtslag som kvävt och bittert. Så låt oss be Jesus att sigilla vårt hjärtslag med Hans “Jag älskar dig,” så att även vår hjärtan kan leva Livet av Hans Hjärta och, skallrande i varelsernas hjärtslag, tvinga dem att säga, “Jag älskar Dig, Jesus!” Ja mer än det ska vi smälta ihop med Honom, och den älskande Jesus låter oss höra hans “Jag älskar dig,” som fyller himmel och jord, cirkulerar genom helgonen och stiger ner i skärselden. Alla varelsernas hjärtan rörs av detta “Jag älskar dig”; även elementen känner ny livskraft, och alla känner dess verkan. I sin andning också känner Jesus sig som kvävd för själarnas förlust. Och vi ska ge Honom vår kärleksandning för hans linder; och, tagande Hans Andedräkt, ska vi röra de själar som lossnar från Hans armar för att ge dem Livet av den gudomliga andningen, så att de i stället för att fly undan återvänder till Honom och klänger sig fastare vid Honom.

Och när vi lider och nästan känner att vår andning inte kan komma ut fritt, låt oss tänka på Jesus, som innehåller varelsernas andedräkt i sin egen Andedräkt. Han känner också, när själar blir förlorade, hur hans andning tas ifrån honom. Så låt oss lägga vårt sorgsna och ansträngda andningsutbyte i Jesu Andedräkt för att lindra Honom; och låt oss jaga syndaren med vår smärta så att vi tvingar henne att inneslutas i Jesu Hjärta.

Min älskade Gode, må min andning vara ett oavbrutet rop vid varje varelses andningsutbyte, tvångande henne att innesluta sig själv i Din Andedräkt.

The first word that loving Jesus spoke on the Cross was a word of forgiveness, to justify all souls before the Father, and turn justice into mercy. And we will give Him our acts to excuse the sinner, so that, moved by our apologies, He may not allow any soul to go to hell. We will unite with Him as sentries of the hearts of creatures, so that nobody may offend Him. We will let Him pour out His Love, willingly accepting all that He may dispose for us—coldness, hardness, darkness, oppressions, temptations, distractions, slanders, illnesses and other things, so as to relieve Him from all that He receives from creatures. It is not by love alone that Jesus pours Himself out to souls, but many times, when He feels the coldness of creatures, He goes to the soul and makes her feel His cold, to release Himself through her. And if the soul accepts it, Jesus will feel relieved from all the coldness of creatures, and this cold will be the sentry to someone else’s heart, to make loving Jesus loved.

Other times, Jesus feels the hardness of hearts in His own, and unable to contain it, He wants to pour Himself out, and comes to us. He touches our heart with His Heart, making us share in His pain. And we, making His pain our own, will place it around the heart of the sinner in order to melt his hardness, and take him back to Him.

My beloved Good, You suffer greatly for the loss of souls, and out of compassion, I place my being at Your disposal. I will take Your pains and the pains of the sinners upon myself, leaving You relieved, and the sinner clinging to You.

O my Jesus, O please, let my whole being be melted in love, so that I may be of continuous relief to soothe all Your bitternesses.

¹ Not the life of grace that can be assumed in the hermit soul (Luisa), but the life completely in the will of God.

Offer och Tacksägelse